Jag fick en fråga här om dagen angående om det var jobbigt att bo ensam, tänkte nu försöka svara den som undrade.

Svar: Det är helt olika dag för dag, ibland är det hur enkelt som helst och mysigt och vissa dagar vill du bara stanna i sängen och lämna alla måsten. Det är inte enkelt att bo ensam och ibland är det hemskt jobbigt, ibland vill jag bara åka hem och strunta i allt. Men när dessa stunder kommer och allt känns jobbigt, det är då det är tur att man har folk som bryr sig. Ibland hjälper det inte och du kan sitta där en hel kväll och bara gråta, ibland vet du inte riktigt varför och ibland är det små saker som får det att brista. När du bor själv är du så sårbar, du har ingen som är där när du kommer hem, ingen som undrar hur det har varit eller gör saker åt dig, du måste klara allt själv!
Så om jag skulle säga att det är lätt att bo ensam skulle jag ljuga. Fast de jobbiga dagarna är ju de dagar som får de andra att verka så bra och som får dig att faktiskt tänka efter varför du gör detta? Varför du inte gör det enkelt för dig och gör som alla andra, varför du går din egen väg. Utan mina fina vänner och min underbara pojkvän skulle jag aldrig klara det, dem betyder så sjukt mycket för mig och gör vardagen lättare och roligare. Men en sak måste du inse, det är inte dem som ska klara av att gå vidare med livet eller testa nya saker, det är du! När du gör som jag och flyttar till en ö som du inte känner en enda människa på, då måste du vara stark, du måste tro på dig själv, för om inte du gör det, då spelar det ingen roll hur många andra som faktiskt tror på dig. Det är bara du som bestämmer din framtid och hur du vill leva, de som är nära finns där för dig vart du än väljer att ta vägen.
Så våga vara den du är, tro på dig själv och gå din egen väg. Det är inte lätt, men om du aldrig vågar göra det som är svårt kommer du aldrig upptäcka livets bästa stunder.