Hej

Jag känner mig instängd, har varit hemma sen i onsdags, inte tränat fullt på två veckor och inte varit med älskling på hela veckan. Jag är sjukt rastlös, vill bara spela match, springa tills jag faller ihop och inte orkar mer. Istället sitter jag här och glor på film efter film och mår illa av medecinen, kan typ bara få i mig blåbärssoppa. Har även världens mensverk och har stor lust att hitta på något men vet inte vad eller hur. Reste mig faktiskt upp tidigare för att spela gitarr, men min stämmare var inte där den skulle och vill inte spela på en ostämd gitarr så det blev inte mycket spelande. Cyklade även för att posta Idas brev än en gång, har tänkt posta det sen i måndags, men såklart hade jag glömt frimärket hemma, så kunde inte skicka det, var bara att vända. Funderar på att rita men är inte inspererad, ja gud vilket tråkigt inlägg..

Men ni kanske inte förstår det här, det är inte sonm att leva på rosor för att du flyttat och börjat en najs utbildning där inte alla kommer in. Det är sjukt mycket mer som inte ni vet, som att du ska klara dig själv, ingen kan hjälpa dig med läxor, ingen kan laga mat åt dig, ingen kör dig om du missar bussen eller ska på träningen, bara att ta bussen även om den går flera timmar efter träningen har slutat. Det är ingen som sköter om dig när du är sjuk, ingen som tvättar dina kläder eller kollar på dina föreställningar eller matcher. Du är själv i en stad där andra har sina familjer som de hör hemma hos och det är väldigt kul och spännande, men ibland är det hemskt, ibland vill du hem och bara krypa ner i mammas famn, ligga i soffan med bena utsträckta och dricka te med familjen och veta att du inte är ensam. Veta att det finns mat när du kommer hem, veta att det är någon som tittar på en i publiken som är där bara för just din skull. Ni tror kanske att man bara flyttar och allt är lätt som en plätt, men ni vet så lite. Det är inte längre onormalt att handla mat för sitt studiebidrag, pasta, pasta, pasta, bacon, nudlar, ris, pasta och kanske lite creme fresh. Jag är sjukt less på den maten, men man äter den ändå, för det är mat och det är det man har i kylen.

Du kommer hem från skolan, trött och har läxor att göra. Maten ska då fixas, tvätten ska in i maskinen, golvet ska dammsugas, soporna ska ut, bussarna ska passas, glasen ska diskas och sängarna ska renbäddas. Det är sånt som är vardag och många dagar är det helt okej och ingen större grej att göra det, för man har så underbara vänner som ger en energi och man går i en sjukt rolig skola. Men vissa dagar, när du ligger sjuk, mår illa och knappt orkar resa dig ur sängen, men ändå ställer dig upp, lagar mat, diskar och städar, är det inte lika roligt.

Om någon av er får för er att flytta som jag gjorde, tro inte att ni är redo för det är ni inte! Jag var inte det och det insåg jag inte förens jag verkligen förstod att jag skulle flytta, när jag packa ihop mina grejer från mitt rum och satt i bilen bort mot det okända. Det känns som om ni aldrig kommer klara det, men det blir bättre, jag lovar! Om det verkligen är vad ni vill och tänker kämpa för det, så kommer det gå, oavsett motgångar.

Hur jobbigt jag än tycker det är ibland, så vet jag ändå att jag kommit rätt<3 Jag har underbara vänner och klass, fin pojkvän och världens bästa sambo!<3 Och jag tänker fullfölja min dröm och göra den till verklighet!

 Där tänker jag stå!