Varför kollar alla konstigt när jag kommer in med en kompass och en karta i skolcafét?

Hallå!

Nu sitter jag på A7 för att spendera tiden på lite läxor innan basketavslutningens start klockan 17.00 i A7-hallen. Som ni ser så går det inte så bra... Var nyss och såg Joannas och Lizas slutprojekt och de är bland det bästa jag har sett! Båda två berättar om egna historier som de skrivit själva och gör det med sådan inlevelse, ja oj shit vad duktiga dem är.
Annars har vi haft orgentering idag på idrotten vilket resulterade i att mina ben är såriga, jag kom försent i mål och att jag inte hann duscha innan nästa lektion så att jag fick göra det på lunchen. Eftersom jag nämligen var i princip längst bort på kartan tänkte jag att det var lika bra att göra de stämplar som fanns där, tyvärr så var det massa grenar och sånt ivägen och det tog en väldans tid att få dessa två kontroller. När jag väl kommer fram inser jag att dem andra inte gjorde alla, utan bara några stycken och har gått för länge sen. Då frågar jag mig själv? Emma vad tusan håller du på med, medans jag halvspringer med en kompass,karta och stämpelpapper rakt in i cafét där alla tror att jag totalt har virrat bort mig! Väl där möter jag mina vänner och vi går upp för att ha matte. Ja, men vad trevligt att vi skulle få tillbaka nationella! Eller? Hm. där sitter jag med idrottskläder och läser igenom mitt prov, kunde varit bättre, kunde varit sämre också så det funkar väl antar jag.

 
Tagen från klubbens hemsida.

När vi lyssnat klart på genomgångarna, blir det lunch och jag får äntligen duscha och byta om. Inne i matsalen sker en till "bara Emma lyckas med" för när jag ska gå och hämta mer mat kommer en tjej och hon stöter till sin bricka i mig och all hennes mat flyger ner på golvet och på mina ben! Ja där står jag och halvt dör, medan alla tror att det är jag som putta till henne. Tur att jag har basket ikväll så jag får ränsa alla mina tankar om kungar, krig, reformationer, Shakespeare, drama, potatisbullar som de kallar burgare och från den kalla ligonsylten. Ja en helt vanlig dag på Gotland för en helt onormal tjej vid namn Emma som är egentligen är ett alldeles vanligt namn. En tjej som bor i ett typiskt svenskt rött hus med vita kuntar, som åker på husvagnssemester på somrarna, som har brunt hår och bruna ögon, men som egentligen är en galen teatertjej som älskar söta saker och fina rosetter, som springer runt i kjolar oavsett väder och som älskar basket fast hon då och då springer in i stora försvarare som är minst 50 cm längre och då flyger flera meter bort. Ja det är jag, tro vad ni vill, men ni som känner mig kan intyga att med mig i närheten kan vad som helst hända.

Kommentarer
Postat av: Lena

Vad du är duktig det är inte alla som lyckas med SÅ mycket på en dag. Kram

2011-05-25 @ 15:53:52

Kommentera inlägget här:

Ditt namn:
Vad händer nästa gång?

E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Din kommentar:

Trackback
RSS 2.0